tisdag 5 mars 2013

Nu skramlar vi lite va.

Jaha männscher.
         Se godafton och godkväll. Det blir några rader i bloggen hörni. Lite utbildningsfunderingar. Jag har ju i ingressen en notis att tomma tunnor är något jag retar mig på. Oftast avser jag ju kappvändare och modeordspratare utan substans och tyngd. men emellanåt kommer skramlet från organisationer och myndigheter. I välmening och missriktad önskan att visa styrka och handlingskraft händer de att de kraftfullt slår in vidöppna dörrar och resultaten låter i bästa fall vänta på sig, i värsta fall blir de sänken för en god sak. i organisationer "nära mig" har exemplen tyvärr varit flertaliga senare år. skolverket och skolinspektionen visar emellanåt en påfallande brist på insikt i skolans praktiska arbete, låt vara till del pga politiska riktlinjer men nog kan man undra. Min fackliga organisation, Lärarnas Riksförbud, är stridbar och påläst men det betyder inte att alla deras beslut är bra. Nu ska Lärarnas ansvarsnämnd ha sitt första möte i veckan. Flärpa gärna runt lite på nätet om ni är intresserade av mer detaljer men i korthet handlar det om att stötta och öka lärarnas yrkesstatus och att göra det genom att mejsla fram en slags God lärarsed enligt föredömen som tex god läkar- och god advokatsed. Detta föranledde mig till följande kommentar i en annan blogg i ämnet (Magnus Blix i LRs blogghörna)            

Advokatsamfundet drar in legitimationer ”för en tid”, oftast. Dessa repressalier mot enskilda advokater står ofta nog inte oemotsagda. Tål att reflektera över. Vad rör lärare är den vanligaste bristen – allmän inkompetens i yrkesgärningen – knappast skäl för att avföras ur tjänst. Risken är att de lärare som tar ansvar för en socialt och undervisningsmässigt god skola är de vilka hamnar i ”riskgruppen” för att ställas inför ansvarsnämnden. Vi kan säkert alla anföra exempel på kollegor som drabbats av föräldradrev och skolledningar som då (be)visar sin bristande förmåga inför och kännedom av det inträffade. Och ärendet landar hos ansvarsnämnden?

Jag är som känt även kritisk till legitimationen och ffa till ”AT-tjänstgöringen” och det av starka skäl. Om INGEN under en fyra till sex år lång utbildning berättar för en kandidat att han eller hon bör byta yrkesinriktning lär det heller inte inträffa under provåret. Ett år som dessutom ur arbetsrättslig synpunkt landar i limbo vilket det enbart är skäl nog att se över det hela – och en legitimation är ingen kvalitetssäkring, en kvalitativt högtstående utbildning med höga krav är det. Då behövs vare sig leg eller AT, men att gå baklänges in i det är en omöjlighet.