lördag 18 februari 2012

Om man skulle ge sig in i genusdebatten

    På Newsmill (www.newsmill.se) skrivs en del läsvärda artiklar, andra mindre läsvärda eller kanske bara ogenomträngliga. Vissa debattämnen återkommer och i kommentarsfälten som mer sällan är läsvärda alls återkommer ALLTID "Ring P1-syndromet", alltså de rätt fåtaliga företrädesvis män och en del kvinnor som snyftar över att de aldrig blir hörda. Förmodligen  misstar de att inte bli hörd med att inte bli lyssnad på. De kanske mest frekventa kommentarerna avhandlar invandring och migrationspolitik. Tillochmed en tråd om elitmotionäres rätt till plats på landsvägarna för sig och sina racercyklar lyckades vridas till att det var invandringsploitikens fel - trängseln på vägarna orsakas av för många "analfabeter" och "importerade lökhackare" (jodå, och då är ändå Newsmill en sansad sida jämfört med tokerier som "avpixlat" mfl). Riksdags och regerings uselhet i allmänhet och EUs i synnerhet är också poppis ämnen  i kommentarerna oavsett artikelinnehåll. Ett annat återkommande ämne är jämnställdhet. Här har man lyckats riktigt bra. just med jämställdhet mellan könen; fastän kanske inte som det var tänkt. Ty talar vi "GENUS"  larmar genast Tälje tokar av båda könen likt harskramlande hejaklackar allt enligt devisen "Vi sktr i att lyssna , vi ser bara till att överrösta!"
      Lämnar man en kommentar i migrations- eller genus-debatter kan man vara säker på att bums ställas i en av två fållor och lämnar man en replik som får stå oemotsagt eller kanske tar död på hela tråden vet man att man träffat rätt. Ty en diskussion i ordets egentliga betydelse av meningsutbyte är ointressant. Likväl försöker jag emellanåt. Idag har jag tex inte kunnat hålla fingrarna från tangentbordet apropå en artikel om "könsneutrala" pronomen. (Artikeln hittar ni här:
http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/18/hen-kan-segla-f-rutan-vind  )
     Jag är så nöjd men min kommentar att jag skryter med den genom att återge den på denna min högfrekvent besökta blogg. Tesen jag driver är att Jämställdhet mellan könen är inte en fråga om personliga pronomen, det är  en fråga om små steg över åren (så slipper ni läsa hela inlägget nedan).
 Finska: Hän on kotona. Hon/han är hemma
Norska/danska: Bestemor och bestefar
Engelska: Grandparents

      Jämställdhet i relationer eller samhällen avgörs inte av personliga pronomen eller benämningen på anförvanter. Då skulle tex Finland och Norge vara föredömen jämställdhet och som samhällen helt annorlunda det svenska. Är det så? "Hen" slår inte igenom av praktiska orsaker eftersom det "haltar" i användning och böjningsformer: Det är "hennas" bok? Hen går hem till "henom"??
     Nya substantiv bildas oavbrutet och ger avledningar i tex verb och användningar (typexempel google - googla. "Kan jag hjälpa till?" "Nej jag bara googlar lite" är ett genuint exempel från klädbutik i Stockholm. Pronomen är på ett helt annat sätt språkberoende.
      Jämställdhet är heller inget vi når genom att döpa dockhörnan till verkstad eller med jämställdhetsdagar i skolan. Personligen brukar jag säga att "Hur mycket vi än önskar att samhället ska spegla skolan är det istället så att skolan speglar samhället." Samhälleliga tendenser tom förstärks i skolvärlden. När tex min mamma vid dryga de åttio och efter ett yrkesliv i barnomsorgen anmäler sig som rastfadder avkrävs hon ett utdrag ur straffregistret. Det kan skrattas åt men naturligtvis bidrar en sådan lag inte till det den sägs vara avsedd (vilket stod klart redan före dess införande) men till att bygga ännu ett hinder mot fler män i skola/förskola. Precis som att en alltmer sjunkande status och därmed sammanhörande lönebildning också bygger hinder. Det betyder inte att vi lever i den bästa av världar eller att vi ska strunta i jämställdhetsarbetet. men vi ska ha klart för oss att förändringar kommer så sakteliga och som resultat av små steg och förändringar över tid. 
       Jag var hemma sammantaget ett par år under småbarnsåren. Det var inget ideologiskt val  vi gjorde utan  helt enkelt beroende av ekonomiska hårdfakta (It´s economy, stupid! som Bill Clinton lär ha haft som mantra inför den knackiga vägen till omval). En i familjen måste arbeta och det blev den som ännu inte hade tjänat in till föräldraförsäkring. Vi kan inte veta men Kanske ledde mina längre perioder som hemmapappa till en kontakt med mina nu unga vuxna ättlingar jag annars inte skulle ha haft. Men vad jag vet är att det är år jag aldrig vill ha ogjorda och jag tror att det leder till att mina barn då de en gång sätter barn till världen har en ännu mer avspänd inställning till vem som gör vad och när.  Jämställdhet  är något vi gör i små steg och över generationerna. Lagade min farfar mat? Nej. Gjorde min pappa det? Ja. Körde pappa tvättmaskinen? Nej. Är det en självklarhet för mig? Ja. Bytte min mormor till vinterdäck? Nej. Mamma? Nej, men hon var med i garaget! Kämpar min fästmö med domkraften? Ja. Kommer mina barn att diskutera hemarbete, föräldraledighet, yrkesval etc utifrån andra premisser än kvinnligt/manligt. Ja, med största sannolikhet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar